Gubben Bremer

Det fanns en stark tro på vittror, troll, rå, tomtar och andra väsen vid fiskelägena. Man trodde att “skrömta” försökte förgöra garnen så att fångsterna blev dåliga. Än idag kan man få höra talas om fiskare som sett sjöjungfrun eller sjörån. Det var viktigt att stå på god fot med “de osynliga”.

Enligt sägen skulle gubben Bremer gett ön Bremön (Brämön) dess namn. Han var ett sjörå som blev synlig för att hjälpa fiskare och sjöfolk. Han kunde varna för oväder och de som då inte tog hans råd på allvar förlorade ofta sina redskap. Bremer frågade ibland sjökaptener om de ville ha hjälp med vinden. Svarade de då hånfullt kunde de få se seglen blåsa överbord.

Bremer for ibland till Stockholm för att köpa brännvin. Om en sådan resa handlar en av de mest kända sägnerna om sjörået Bremer. Då Bremer kom tillbaka till Brämön slog han som tack för hjälpen in en spik i fören på skutan. På den skulle skepparen slå ett slag om han ville ha god vind. Ville han att det skulle blåsa hårdare skulle han slå ytterligare ett slag. Men han skulle akta sig för att slå ett tredje slag. Den övermodige kaptenen slog dock efter en tid tre gånger på spiken varvid skutan förliste.