Fiskarena


Vid Brämön var fisket fram till år 1450 tillåtet för envar. I den fiskestadga som tillkom år 1450 föreskrevs skatt för alla som fiskade där. År 1557 fick de s.k. gäviefiskarna företrädesrätt till fisket de flesta fiskelägen vid Norrlandskusten däribland Brämön och Lörudden, mot att de avstod var 10:e tunna till Kronan.

Detta gillande inte kusternas bönder, som ansåg sig ha rätt till fisket. Dessa fiskare från Mellansverige kallades gävlefiskare därför att de flesta kom från Gävle. Sedan vattnen på våren blivit isfria gav de sig iväg med sina haxar (små segelfartyg) med alla förnödenheter som behövdes för en hel sommars bortvaro. Hustru, barn, dräng. piga, getter, får och även någon mjölkko medföljde. Dessutom lastades sängkläder, kokkärl, spannmål och salt för insaltning av fångsten. De tjänade dubbelt genom att de bedrev byteshandel. De hade med sig salt, socker, mjöl, kryddor, krimskrams och senare kaffe till kustborna i utbyte fick man lin, lärft (väv) och skinnvaror.

Gävlefiskarna uppförde stugor, fähus, sjöbodar men också kapell på fiskeplatserna. 1624 (eller 1685) byggde de Brämö kapell, dels för att tillgodose sina andliga behov men även för att förvara sina redskap i under vintern. Det säkraste stället var givetvis ett kapell, eftersom det heliga rummet sist av alla kunde bli utsatt för skändning.

Livet i fiskeläget reglerades strängt av hamnrätten. Hamnrätten ägde domsrätt och ordningsreglerna var stränga. För brott kunde man få böta eller sitta i straffstocken utanför kapelldörren “sig sjelwom straff och androm till varnagel”. Söndagen var vilodag då man inte fick man inte föra oljud eller utföra arbete.

År 1624 uppläts fisket vid Brämön genom privilegiebrev till det nybildade Sundsvalls stad, men stadens borgare arrenderade ut fisket till gävlefiskarna som fanns kvar på Brämön till omkring år 1700.

Etter omkring år 1700 var det sundsvallsfiskarna som flyttade ut till Brämön på somrarna. De övertog de regler och den ordning som gävlefiskarna haft. Den siste yrkesfiskaren lämnade Brämön år 1949 då han sålde sin gård och flyttade därifrån. På Kalven däremot fanns fiskare året runt till början av 1980-talet.

Fritidsfiskare fiskar fortfarande strömming, sik vid Brämön.