Fyrpersonal


År 1859 anlades Brämö fyrplats alldeles intill den gamla lotsuppassningsstugan. Konstruktör var överingenjören Nils Gustav von Heidenstam (far till den berömde skalden Werner von Heidenstam). Han konstruerade även Draghällans fyr och var ansedd som den tidens främste på området.

Fyrtornet var 5 m högt och låg 30 m över havsytan. Fyren byggdes i tegel och i lanterninen längst upp fanns en lampa som eldades med rovolja och senare med fotogen (lanternin = fönsterförsett rum där fyrljusapparaten finns). Ljuset förstärktes med en linsapparat som var tillverkad i Paris och kostade 32 000 kronor.

Den förste fyrmästaren Johan Nordblom 1859-1876 anlade en park med balsampopplar, syrenbersåer mm. Han var en trägen trädgårdsmästare och hade bl. a fått utmärkelser för sina insatser i Enköping varifrån han kom. Han ligger begraven på kapellets kyrkogård. Tyvärr hade inte hans efterträdare samma ambitioner utan parken tick förfalla. Redan vid sekelskiftet var den igenvuxen.

År 1897 fick Brämön telefonförbindelse och samma år anlades signalstationen.

År 1938 fick Brämöfyr en egen hamn. Den göts i betong och därifrån gick en rörledning genom vilken oljan pumpades upp och en litenjärnbana varpå fotogenfaten forslades. Drivkraft var en motor uppe i fyrhuset.

År 1938 byggdes också ett maskinhus av trä innehållande maskinhall, laddningsrum och radiopejlingsrum.

Folkhumorn döpte den gamla mistsignaleringen med sitt buande till “Bremökoa”.

År 1948 byggdes den nya fyren som tick ersätta den gamla. Den gamla lanterninen och linsapparaten flyttades över till den nya. 1952 utrustades fyren med radar som en av de första i landet.

År 1972 automatiserades fyren och därmed flyttade fyrpersonalen från ön.

Fyrvaktare på Brämö fyr.